Så kan förlossningsproblem påverka ridningen

Smärta i snippan efter förlossning är inte ovanligt, och att sätta sig i sadeln gör knappast saken bättre. Men det är värt att kämpa på. Malin Trommels Lind, som fick barn den 16 april förra året, fick en grad 3-bristning och opererades.
– Läkaren sade att jag inte skulle kunna räkna med att rida som jag gjorde innan. Men jag hade turen att träffa en fantastisk fysioterapeut som införlivade ridning i min rehabilitering. Två månader senare satt jag i sadeln igen. Det var magiskt.

My Sundh hade tre egna hästar och tränade såväl dressyr och hoppning som fälttävlan. Hon fick sitt andra barn 2015. Och alla tre varianter av framfall: främre, bakre och livmoderframfall. Hon berättar om operationer för att hålla uppe de inre organen – hur de har sytt upp livmodern, satt in ett nät som håller upp urinblåsan, sytt upp i ryggraden.
– Jag har gjort många operationer, och har fler kvar. Det är väldigt ovanligt att få alla tre varianter av framfall. Jag fick panikkänslor. Min första tanke var att jag aldrig mer skulle kunna rida.

Livrädd första gången till häst igen

Men läkarna var förstående – nästan för förstående. My Sundh kunde inte låta bli att undra om de verkligen visste vad de sade.
– Läkarna tyckte absolut att jag skulle rida, ”du måste ju få leva.” Men jag var livrädd första gången jag satt i sadeln igen; visste de verkligen vad det innebär att rida? Jag menar, jag red ju inte på ridskola precis. Tänk om allt kommer ut igen, om jag förstör allt som jag har byggt upp?

Men det gick bra. Efter fyra års ridförbud på grund av skadorna fick hon klartecken att börja rida i september 2019. Hon började försiktigt förra året med en dag i veckan och hoppade av så fort det gjorde minsta ont. Nu rider hon sex dagar i veckan och kan hoppa 80-90 centimeter.
– Jag har ett jävla pannben, konstaterar hon och jag kan ana ett leende på andra sidan luren.

My Sundh har en häst i dag. Den talangfulla unghästen sålde hon ganska omgående, den äldre bröt benet i hagen. För att underlätta vardagen hade hon hästen på lösdrift i början.
– Jag var tvungen att ta bort allt jobb som var möjligt att skala av. Jag kunde ju inte ens bära en hink vatten.

Nu står hästen på stall igen, då hon kände att han blev lite trött av att vara ute hela tiden.
– Men allt får ta den tid det tar, jag måste hela tiden tänka mig för. Det är så lätt att bara ta tag i hinken igen…

Rådet: ge aldrig upp

Hennes råd till kvinnor i liknande situation är att aldrig ge upp. Det gäller att hitta ett system som passar just dig.
– Det svåraste var nog att acceptera att jag inte kan hålla på som tidigare. Jag kanske inte kan tävla fälttävlan, men jag kan träna. Det gäller att hitta en teknik och balans som fungerar, att skala av. Jag har en jättebra sjukgymnast som förstår hur kroppen fungerar.

Visst har hon ont ibland, men den glädje ridningen ger överväger.
– Jag får sådan otrolig energi av ridningen. Nu kan jag njuta av att bara komma ut i naturen, att få vara med min häst. Men så klart hoppas jag att klara mer och mer igen.

Malin Trommels Lind hade smärta i underlivet redan före förlossningen förra året.
– Jag har haft problem med vestibulit under större delen av mitt vuxna liv, men aldrig nämnt det för någon tränare. Vi hästtjejer är en egen art – biter ihop och kör på.

Red under hela graviditeten

Malin Trommels Lind har ett holländskt sto som hon red under hela graviditeten, fram till vecka 40. Efter halva graviditeten fick hon foglossning.
– Jag kunde inte gå med min foglossning, men jag kunde rida. Fast när det var som värst gick det inte ens att skritta.

Vid förlossningen fick hon den näst värsta bristningen och ”sprack hela vägen”. När hon fick höra att hon inte skulle kunna rida som tidigare – kanske inte alls – gick hon in i ett psykiskt trauma.
– Men jag hade tur och hittade en FB-grupp med liknande erfarenheter från sjukvården. Alla verkade få samma svar – att ingen egentligen vet så mycket.

Vi hästtjejer är en egen art – biter ihop och kör på.

Malin Trommels Lind

Vändningen kom när hon träffade en förstående fysioterapeut. Tillsammans lade de upp ett program med övningar både på marken och i sadeln. Två månader efter förlossningen satt hon på hästryggen igen.
– Jag satt i fem minuter, bara för att se hur det kändes. Det gjorde inte ont, var bara lite ovant. Men det var som att kroppen kom ihåg känslan på något sätt.

Lyssna på kroppen och ta hjälp

I dag rider hon som vanligt, och den smärta som hon alltid har känt har minskat. Hon tror att det är en blandning av att lyssna på kroppen, ta hjälp av människor som förstår och kan kroppen samt att hon använder utrustning som är utprovad även till henne, inte bara till hästen.
– Läkarna sade att vestibuliten skulle försvinna efter förlossningen. I ridningen känner jag inte så mycket smärta längre, men så har jag också bytt sadel, till en specialbyggd som är mjuk med flexibel bom.

Malin Trommels Lind är inne på samma spår som många andra – sadeln ska inte bara sitta som en smäck på hästen.
– Du måste lära känna din egen kropp och vad som känns bra.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 4/2021.